NEW YORK

På väg till New York flög vi med Finnair. Bra grejer! Planet var nytt och fräsch och det bästa av allt var att ingen satt på den tredje stolen bredvid oss så jag kunde ligga på Alexander och sova.
Vår första lunch i New York var på Marta. Vi åt pizza, drack vin och var allmänt glada att vara på semester.
På kvällen var vi och såg New York Rangers spela. Oscar var supersnäll och gav oss biljetter till matchen. Just när vi satt oss ner knackar Alex mig på axeln och säger "kolla vem som kommer och sätter sig nu". Kygo. Kygo satte sig rakt bakom oss tillsammas med en hel rad norskar som var där för se Zuccarello.
Efter matchen åkte vi med Oscar till en restaurang han valt som heter The Standard Grill. Det sjuka var att jag och Alex 1,5 år tidigare varit där och ätit med Evelina. Adam kom just efter att vi beställt in vin och gjorde oss sällskap. Vår servitör hade dragit en så lång och utdragen historia om flaskan han ville att vi skulle köpa att det blev komiskt, så när Adam kom bad vi honom be servitören att dra historian för honom också. Det slutade med att köpte mer av det vinet.
Vi var sist ut från restaurangen och jag och Alle kom på att sist vi åt där så gick vi på en bar bara runt hörnet efter middagen, så vi återskapade kvällen vi hade för 1,5 år seda och gick dit. Adam vek in årorna först, medan vi andra kom hem först kring fyra.
Vårt hotell Row låg precis vid Time Square. 
Lunch på Jams. Vi började med att ta in ett glas bubbligt för att fira att vi varit ihop i nio år.
När vi skulle ta tåget till New Jersey missade jag ett trappsteg på tåget och ramlade på en mans dator. Jag fick smygpanik över att jag kanske förstört hans dator/gjort honom illa medan han bara undrade om jag var OK. För mig gick det bra, men det är fortfarande oklart om hans dator överlevde. Väl framme i New Jersey hämtade vi ut biljetterna som Adam varit snäll och lämnat och gick på vår andra NHL-match för resan. Första perioden gjorde Devils 5 mål. Det var bra liv på läktaren då kan jag säga. Efter varje mål sjöng publiken "Hey, you suck" till Ottawa.
Efter matchen åkte vi hem till Adam ett tag och drack ett glas och minglade. Senare tog vi en taxi till Jacob och Sanne som bodde en bit bort. På bilden visar Jacob hur händig han är och fixar bordet som bråkat.
Även denna kväll blev sen. Vid fyra på natten kom vi hem. Tungt då vi dagen efter skulle flyga till Los Angeles. Vi lyckades göra något vi aldrig tidigare gjort - missade vårt flyg.
Här sitter vi i taxin stressade 
När vi kom fram till flygplatsen och skulle checka in väskorna så säger hon att vi är fem minuter för sena för att checka in väskor. FEM MINUTER. Så klantigt av oss. Vi frågade henne om det skulle vara OK att vi flög med vårt plan men att väskorna skulle komma med nästa plan var på hon sa nej. Vilket är helt orimligt egentligen. Vi fick höra senare att vi hade kunnat göra så, men att det tekniskt sätt är fel. Planet vi skulle med gick 12.30. Vi blev satta på en stand by lista för nästa plan som gick 15.30. Vi kom inte med det planet. Vi fick gå till en annan gate och vänta på nästa flyg som gick 16.30. Vi kom inte med det. Vi fick gå till en annan gate och vänta på nästa plan som gick 17.30. Vi kom inte med det planet heller. Vi bytte gate igen och väntade på ett plan som skulle gå 18.30, vi det här laget började jag tappa tron om att vi skulle få åka till Los Angeles. Under tiden vi väntade på 18.30 flyget såg vi på nyheterna där dom pratade om en storm som var på väg in och jag började se hur jag och Alex skulle vara fast på flygplatsen i 3 dagar. Vi pratar med personalen om vad som skulle hända om vi inte kom med på detta flyg. Hon sa att det går ett flyg 20.00 också. Missade vi det så tyckte hon att vi skulle köpa en biljett till Dallas eller vänta till morgonen för att testa komma med morgonflyget till Los Angeles. Men så hände något helt otroligt och vi fick för första gången följa med till planet. Äntligen! När vi stod utanför planet som ni ser på bilden så kliver två andra som stått på stand by listan in i planet, men så vänder sig kvinnan som jobbar för bolaget sig om till oss och säger "Sorry guys, there's been a misstake. The last two seats are full". Det blev komiskt. Det gick inte göra annat än skratta. Efter att ha hängt på flygplatsen i 7 timmar fick vi äntligen se ett plan, känna hopp om att få komma iväg, men så i sista sekund fick vi ett nej. Då var det bara att byta gate igen och vänta på kvällens sista plan till Los Angeles som gick klockan 20.00. Det enda som gjorde mig glad vid det laget var att dom som jobbade där trodde att vi skulle komma med. Men när vi såg att vi var placerade 5 och 6 i kön försvann delar av det hoppet. Vi fick till slut ställa oss i kön in till fyget, men innan hon kunde släppa in oss var dom tvugna att vänta och se så att ordinarie passagerare inte skulle dyka upp. Varje gång vi såg en person gå mot vår gate höjdes pulsen. Men sen så hände det - VI KOM MED! Vilken lycka. Vilken tur. När vi landade i Los Angeles hörde vi att stormen nått New York och att alla flyg var inställda. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0