Vi är framme i Solna efter lite (läs många) om och men. Jag upptäcker när vi står på Skellefteås flygplats redo att dra att jag glömt mitt visakort hemma. Att vara 7 veckor i USA utan betalkort kändes ganska jobbigt. Men som tur var kom min kära mamma snabbt som attan ut till flygplatsen och gav mig det. Det hann bli riktigt spännande där ett tag. När vi sen har landat på Arlanda så känner jag stressen då jag har 1 timme på mig att ta mig in till Stockholm och till en adress jag aldrig tidigare varit på. Jag powerwalkar med min stora tunga väska genom stan och hinner fråga 3 personer om vägen innan jag äntligen är framme. Jag kliver in och förklarar att jag är 5 minuter sen men att jag är här nu. Och hon i kassan förklarar för mig att det är för sent att göra min tandblekning. Jag ville gråta. Inte för att jag desperat ville bleka tänderna men för att jag stressat så mycket och kämpat för att ta mig dit. Jag sket i att grina och började istället dra mig mot Solna. Jag ringde mina 3 vänner som tydligen haft det rätt kämpigt själva. Resan från flygplatsen till Solna för dom hade blivit mer än 1 timme längre än vad den vanligtvis brukar vara. Men på vägen hade dom iallafall hunnit äta glass och träffat en kvinna med en papegoja. Jag la mig och läste i gräset medan jag väntade på att dom skulle dyka upp. När dom gjorde det så hann vi dansa lite till Rihanna i lägenheten innan vi drog för att handla på Lidl. Väl utanför Lidl ser vi att vi är 3 minuter för sena. Dom hade precis hunnit stänga. Ingen hängläpp där, men vi skrattade lite över hur mycket oflyt vi haft. Vi vände om och gick till ICA istället och handlade mat och styrde upp en god middag.