Då har jag tagit min första hepatit b spruta. När jag gick ut från vårdcentralen med mina nervösa spaghettiben tänkte jag att det här var väl inte så farligt. Egentligen så vet jag ju det redan innan att det inte tar ont. Jag har ju tagit hepatit a sprutan sedan tidigare och minns att det knappt kändes. Men jag kan ändå inte hjälpa att sitta med hög puls i väntrummet innan det väl är dags. Jag ska dit igen om en månad, och jag kommer säkert vara lika nervös då. Sen yttligare en till om ett halvår. Vid det laget är jag väl världsvan.