När vi var i USA fick vi bo med en badvakt i 4-5 nätter i Los Angeles. Julia och Viktor träffade honom på en bar och efter att ha snackat ett  tag så frågade James (badvakten) om dom skulle dra och surfa dagen efter. Det jag vill komma till med detta är att jag har funderat på det där. Här i Sverige händer det sällan att man träffar någon man tycker är härlig och börjar hänga med bara sådär. Jag blir bara nyfiken på hur det kommer sig att vi är så inrutade i våra egna "gäng" - det vill säga dom vi alltid annars umgås med. Vi svenskar kan sitta på ett flygplan bredvid en okänd människa utan att byta ett ord med varandra. Människorna i USA är mycket bättre på att börja prata med främlingar. Det hände ganska ofta när vi fyra var ute och reste i USA och satt och åt lunch/middag att sällskapet bredvid började prata med oss. Jag älskade det och saknar det här hemma.