Jag har redan innan jag nått Stockholms innerstad hunnit ha ett litet mini-drama. När jag ska betala min arlandaexpressbiljett så hittar jag inte mitt kort. Jag kollar i börsen, jag gräver fram byxorna jag packat ner och kollar i fickorna, jag kollar i ytterfacket på väskan men ingenting. Jag känner inte all pepp i världen för att ringa min mamma och fråga om jag har kortet där då vi på vägen till flygplatsen i Skellefteå skämtat om hur klantig jag var då vi skulle till USA och jag kommer på då vi står på skeås flygplats redo att dra att jag lämnat mitt kort hemma och måste ringa henne och be henne panik köra ut till flygplatsen med mitt kort. Så jag ringer Alex som sitter i möte och berättar att hans flickvän snart ska gå och tigga ihop en tia så hon kan ta sig in till stan (hade 120 kr löst i börsen). Han i sin tur skickar alla telefonnummer han har (överdrift) i sin telefonbok på människor som bor i Stockholm. Just innan jag ska ringa ett av numren bestämmer jag mig för att kolla en gång till, jag minns nu att sist jag använde kortet var på krogen i lördags och kikar därför i det trygga innerfacket som har dragkedja, och vilken lättnad, där var det!!!