När vi kom fram till flygplatsen och skulle checka in väskorna så säger hon att vi är fem minuter för sena för att checka in väskor. FEM MINUTER. Så klantigt av oss. Vi frågade henne om det skulle vara OK att vi flög med vårt plan men att väskorna skulle komma med nästa plan var på hon sa nej. Vilket är helt orimligt egentligen. Vi fick höra senare att vi hade kunnat göra så, men att det tekniskt sätt är fel. Planet vi skulle med gick 12.30. Vi blev satta på en stand by lista för nästa plan som gick 15.30. Vi kom inte med det planet. Vi fick gå till en annan gate och vänta på nästa flyg som gick 16.30. Vi kom inte med det. Vi fick gå till en annan gate och vänta på nästa plan som gick 17.30. Vi kom inte med det planet heller. Vi bytte gate igen och väntade på ett plan som skulle gå 18.30, vi det här laget började jag tappa tron om att vi skulle få åka till Los Angeles. Under tiden vi väntade på 18.30 flyget såg vi på nyheterna där dom pratade om en storm som var på väg in och jag började se hur jag och Alex skulle vara fast på flygplatsen i 3 dagar. Vi pratar med personalen om vad som skulle hända om vi inte kom med på detta flyg. Hon sa att det går ett flyg 20.00 också. Missade vi det så tyckte hon att vi skulle köpa en biljett till Dallas eller vänta till morgonen för att testa komma med morgonflyget till Los Angeles. Men så hände något helt otroligt och vi fick för första gången följa med till planet. Äntligen! När vi stod utanför planet som ni ser på bilden så kliver två andra som stått på stand by listan in i planet, men så vänder sig kvinnan som jobbar för bolaget sig om till oss och säger "Sorry guys, there's been a misstake. The last two seats are full". Det blev komiskt. Det gick inte göra annat än skratta. Efter att ha hängt på flygplatsen i 7 timmar fick vi äntligen se ett plan, känna hopp om att få komma iväg, men så i sista sekund fick vi ett nej. Då var det bara att byta gate igen och vänta på kvällens sista plan till Los Angeles som gick klockan 20.00. Det enda som gjorde mig glad vid det laget var att dom som jobbade där trodde att vi skulle komma med. Men när vi såg att vi var placerade 5 och 6 i kön försvann delar av det hoppet. Vi fick till slut ställa oss i kön in till fyget, men innan hon kunde släppa in oss var dom tvugna att vänta och se så att ordinarie passagerare inte skulle dyka upp. Varje gång vi såg en person gå mot vår gate höjdes pulsen. Men sen så hände det - VI KOM MED! Vilken lycka. Vilken tur. När vi landade i Los Angeles hörde vi att stormen nått New York och att alla flyg var inställda.